Sudd, kors i taket och Kontikiflotten
Min gamla mellanstadielärare kom in i butiken häromdagen.
MIN FAVORIT av alla favoriter.
Christina heter hon.
Jag älskade henne.
Och var samtidigt fullständigt livrädd.
Det finns ingen som kunde spänna ögonen i en som hon kunde.
Eller älska sina elever mer.
Det kändes ibland som om hon levde varenda dag för oss.
Vi var en rätt bedrövlig skara elever.
Bråkade ständigt.
Tjejgnabb dagarna i ända.
Gråt.
Samtal.
Och kors i taket från vår Christina om vi hade haft en vecka utan bråk.
Vi hade egna små skåp i klassrummet.
I mitt hade jag ett sudd i form av ett hjärta.
Det hade jag fått av Andreas.
Han som alla ville vara ihop med 365 dagar om året.
Han hade ring i örat och liten svans i nacken.
Stora bruna ögon.
Och kunde dansa fantastisk tryckare.
Bäst av dem alla.
Av killarna förstås.
Vi hade höga bord och stolar.
Satt ofta 6 elever kring samma bord.
Det var utvecklande för mig.
Samtidigt förödande.
Jag gillade att prata.
Mycket.
Det bästa föredrag jag någonsin fick hålla
var ett påtvingat föredrag.
Christina blev så less på att alla hade föredrag om hur man gjorde en tigerkaka.
Läste receptet från ett papper.
Så hon gav oss alla ett ämne.
Minst 5 minuter långt skulle det vara.
Mitt blev 18.
Om Kontikiflotten.
Jag var helt faschinerad om dessa karlar som byggde en flotte och seglade i söderhavet.
Det glömmer jag aldrig.
Tänk att Christina håller så många av mina minnen i sin hand.
Puss
Kommentarer
Postat av: Jenny
Underbart! Var det hon som gjorde att du ville bli lärare tro? Kram!
Postat av: Maria
Hon påverkade nog en hel del ja=) puss!
Trackback
