En tolv timmars arbetsdag är äntligen till ända och jag funderar varför jag fortfarande inte ligger i sängen. Jo då.
Skriver CV, ett sånt där panikartat som man hatar att skriva för det blir bara fel, Dessutom lyckades jag spara det så jag trodde det hade försvunnit för alltid. Grät en skvätt av utmattning och hittade det tillslut, PUH!

Fisen är borta igen, i sthlm denna gång för lite jobb... jag längtar. Saknar ljudet av de hemska tofflorna mot golvet. Dagens nyheter som ligger utspridda överallt. Lite spontandans i hallen, så nöjd med sin fantastiska rumpdans.
Jodå nog märks det när du inte är hemma. Framför allt är sängen sådär dödens tom. Ingen som kryper intill för att efter några minuter ringla tillbaka till sin sida för att det blir för varmt. Ikväll är det mer kallt.

Imorn ska jag äta din Moussaka. Det luktade gott när jag sniffade i kylen förut. Blir nog bra.

Puss

Förresten kika in hos Pernilla, så fin liten historia där om en pappa och son!