Som om ingen såg
"Hon kände sakta hur andetagen återgick till det normala.
Hur pulsen sakta sjönk, andetag efter andetag.
Andas in.
Andas ut.
Djupt och koncentrerat.
Tårarna som aldrig ville sluta rinna.
Dimslöjan som omgav hennes ögon då hon tog modet till sig att öppna ögonen.
Hon såg inget, hon kände inget.
Bara en känsla av att ingen skulle undra, ingen skulle förstå.
Klockan ringde dovt innifrån kammaren, sju slag.
Ute drev sommarbrisen de allra tidigaste löven fram och tillbaka på trädgrenarna.
Hon svalde.
För hundrafemtionde gången.
Torkade tårarna på baksidan av armen.
Strök bort en blöt hårslinga från ansiktet.
Tittade sig i spegeln.
Log,
såg sin själ genom gråten och sa:
Gud älska mig nu åt oss båda."
Hur pulsen sakta sjönk, andetag efter andetag.
Andas in.
Andas ut.
Djupt och koncentrerat.
Tårarna som aldrig ville sluta rinna.
Dimslöjan som omgav hennes ögon då hon tog modet till sig att öppna ögonen.
Hon såg inget, hon kände inget.
Bara en känsla av att ingen skulle undra, ingen skulle förstå.
Klockan ringde dovt innifrån kammaren, sju slag.
Ute drev sommarbrisen de allra tidigaste löven fram och tillbaka på trädgrenarna.
Hon svalde.
För hundrafemtionde gången.
Torkade tårarna på baksidan av armen.
Strök bort en blöt hårslinga från ansiktet.
Tittade sig i spegeln.
Log,
såg sin själ genom gråten och sa:
Gud älska mig nu åt oss båda."
Kommentarer
Trackback
