tankar en sen kväll
Ibland tror jag att man tänker för mycket. Oroar sig. Försöker att planera in saker in i minsta detalj. Det gör iallafall jag. Försöker att vara förutseende och styra livet precis som jag vill. Andra klarar det ju. Andra kan tajma saker precis som de vill i sina liv. Kvar sitter man själv och funderar varför man har sånt oflyt. Det är då man sakta börjar fundera på dem man har runt omkring sig. Kanske inte allt flyter på som strömmen överallt. Kanske har vi alla områden i livet som vi tycker inte alls stämmer överens med hur vi skulle vilja ha det. Jag vet inte.
Jag tror att vi lever livet för lite. Är alldeles för upptagna av att se bakåt. Vad som inte blev. Rädda för vad andra ska tro. Håller tillbaka av rädsla för att släppa garden. Jag vill inte vara sån. Så ursäkta om jag ibland beter mig lite konstigt. Varför kan man inte skratta mitt i allt elände? Varför inte äta den där semlan om du nu är så sugen på den? Varför inte dansa fram och tillbaka på jobbet? Vad kan hända? Kanske är det nån annan som ler? Jag älskar när folk ler. Då mår jag bra. Bättre än alla andra. Det är jag helt övertygad om.
Jag hoppas jag nånsin slipper höra att jag är självupptagen. Egoistisk. Okänslig. Det är det värsta jag vet. Jag vill att alla i min närhet ska känna att jag finns där. Inte veta för att jag säger det. Utan känna att det är så. Jag vill vara bra på att uttrycka att jag tycker om människor. Jag vill att de ska känna att jag tycker om dem. Inte veta för att jag säger det.
Jag vill kunna drömma utan att någon slår undan fötterna på mig. Jag vill inte höra från dig att det inte går. Att du inte kan. Jag vill se dig försöka. Prova. Kanske misslyckas. Men glad att du försökte och har lärt dig något nytt. Alla motgångar är en lärdom om du låter dem blir det. För mig är det ständigt en lärdom att känna dig. Helt otroligt faktiskt. Kanske så lär du dig också av mig. Mitt upp i alltihop så går livet vidare. Kanske är det inte så illa iallafall.
Jag tror att vi lever livet för lite. Är alldeles för upptagna av att se bakåt. Vad som inte blev. Rädda för vad andra ska tro. Håller tillbaka av rädsla för att släppa garden. Jag vill inte vara sån. Så ursäkta om jag ibland beter mig lite konstigt. Varför kan man inte skratta mitt i allt elände? Varför inte äta den där semlan om du nu är så sugen på den? Varför inte dansa fram och tillbaka på jobbet? Vad kan hända? Kanske är det nån annan som ler? Jag älskar när folk ler. Då mår jag bra. Bättre än alla andra. Det är jag helt övertygad om.
Jag hoppas jag nånsin slipper höra att jag är självupptagen. Egoistisk. Okänslig. Det är det värsta jag vet. Jag vill att alla i min närhet ska känna att jag finns där. Inte veta för att jag säger det. Utan känna att det är så. Jag vill vara bra på att uttrycka att jag tycker om människor. Jag vill att de ska känna att jag tycker om dem. Inte veta för att jag säger det.
Jag vill kunna drömma utan att någon slår undan fötterna på mig. Jag vill inte höra från dig att det inte går. Att du inte kan. Jag vill se dig försöka. Prova. Kanske misslyckas. Men glad att du försökte och har lärt dig något nytt. Alla motgångar är en lärdom om du låter dem blir det. För mig är det ständigt en lärdom att känna dig. Helt otroligt faktiskt. Kanske så lär du dig också av mig. Mitt upp i alltihop så går livet vidare. Kanske är det inte så illa iallafall.
Kommentarer
Postat av: Mams
Fina ord o tankar o allt är rätt, men många saker tar tid att fixa till. Osså vill man gärna att andra ska förstå varför man tänker so man göra (vissa iaf).
Kram på dig gumman o hälsa din fis, mår han bättre nudå??
Postat av: Jossan
Du är en dem finaste vännerna man kan ha ska du veta! Å du får iaf mig att le ofta.
Gör det något om allt inte är planerat in i minsta detalj? Det är som du säger, det handlar om att våga.
Om jag inte minns fel dansade vi faktiskt på jobbet i fredags =) pok! syns imorgon
Trackback
