Satt och funderade idag när jag hade en halvtimmes mellanrun mellan utvecklingssamtalen ( nej jag orkar inte planera då utan vill bara koppla bort tankar på barn just då).
Tänkte på hur vänner kommer och går, hur stabila mina närmaste känns även om vi ibland sällan ses...
Hur glad jag kan bli när nya kommer in och man kan känna att det klickar och man har hittat någon likasinnad.
Men även när gamla vänner som man inte sett på åratal plötsligt dyker upp och det känns som förr för ett tag.
Båda har mognat och har ett helt annat liv än för fem sex år sedan men har ändå samma humor, samma livssyn och samma klagoämnen som på den gamla tiden=) det är härligt att se och känna!

JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR ALLA MINA VÄNNER!

Gamla som nya... såklart!!!!

Nu är det "Desperate Housewifes"!

Puss!