Har suttit på möte och lyssnat på kollegor och överordnade...hur ska vi förhålla oss till olika saker, hur ska vi hjälpa barnen att uppnå de mål som ska nås..? Och jag känner sakta paniken komma smygande... Tänk om jag är helt ute och cyklar?? Jag kanske tror att jag har koll på saker och ting men egentligen inte. Jag vet att jag genomgått en helt fantastiskt värdelös utbildning som inte gav mig särskilt mycket och därför känner jag inte heller att jag har någon grund riktigt att stå på. Jag kan inte allt som jag borde kunna jag är helt borta när det gäller vissa saker.... Och då är jag ändå den som borde ha koll....hur ska man förhålla sig till det?
Det knyter sig i magen på mig av tanken på att någon ska komma på hur kass jag faktiskt är.. Vet att man inte ska nedvärdera sig själv men man kan ju inte blunda för obestridliga fakta heller...
Jag tycker att jag jobbar en hel del men kanske gör jag det på helt fel sätt? Om nån kunde säga vad jag ska göra!!
Såna här gånger önskar jag att jag bara hade ett jobb som gick på ren mekanik...att jag inte hade ansvar föt andra människors framtid, där ingenting kunde skyllas på mig. Där inte mina val kan påverka någon annan negativt.
Jag önskar att det inte var så svårt och ogreppbart...Varför ska någon lita på att jag kan det jag ska? För att jag gått utbildning?? Jo men det är det många som har gjort, människor jag aldrig skulle skicka mina egna barn till. Varför skulle då jag vara mer pålitlig??

Jag vill ju göra det bästa som bara är möjligt och jag vill känna mig kompetent på ALLA områden. Det känns mycket att försöka ta in på kort tid, och visst man kan inte kunna och veta allt, vissa saker måste man lära sig med tiden, men ibland vill man bara slippa osäkerheten, slippa känslan av att inte ha koll och fundera huruvida man gör rätt eller inte. Jag har alltid och kommer alltid att följa min magkänsla och lyssna till vad hjärtat säger. Det har lett till många tårar men även många lärdomar och många skratt. Jag kommer aldrig att ångra mina val så länge jag baserar dem på det, men däremot kan jag ibland bli less på mig själv för att jag i vissa situationer stressar upp mig något så otroligt, andra gånger i princip ingenting alls. Gånger då jag verkligen borde tänka till och stanna upp.

Det gäller väl bara att bita ihop och försöka se framåt, jag kan inte klara allt på en gång men jag önskar jag kunde känna mig lite tryggare i det jag gör... inte om två år inte om två månader utan NU. Jag vill kunna slappna av och veta att jag gör ett bra arbete!Ja ja... framtiden lär väl utvisa vad som händer...

Nu har jag funderat klart...måste sätta mig och planera föräldramöte nu... suck

Puss

PS: Missa inte grey´s nu klockan 21.00!