Det var faktiskt en helt vanlig dag... Solen hade lyst som någon slags kompensation för frånvaron dagen innan.... Trött efter en sen natt var det skönt att bara slappa och åka på möte på kvällen i sommarvärmen.
Samtalet kom på eftermiddagen... det vet inte den jag trodde att det skulle vara...så kall men samtidigt så nervös och nedstämd av något. Jag förstod direkt vad som var på gång och den isande klumpen i magen växte ju mer sekunderna gick.. Jag kan inte åka jag måste ut dit...men vadå vi skulle ju åka nu... hör du inte vad jag säger jag måste ut dit det har hänt nåt....orden surrade i mitt huvud allt eftersom jag uttalade dem... jag visste.... men varför just nu?? Bilresan var oerhört laddad och obehaglig...man hade kunnat sticka hål på stämningen med en nål och hört den falla i mattan.. Jag hade inte väntat mig det som kom... jag hade inte väntat mig ansiktet på henne och smärtan som bara låg som en tung dimma över hela huset.... varför? jag förstod inte... det var så många frågor jag ville ha svar på men jag fíck inte ur mig någonting.... jag ville bara gömma mig som ett litet barn..inte höra något mer inte känna något mer,,, inte se honom i ögonen... Han hade inte bara svikit henne....han hade svikit oss allihopa när han vände det ryggen.. när han slutade att bry sig om vad som hände. Det räckte inte för mig..jag hade högre tankar än så och kanske var det mina förväntningar och krav på honom som gjorde att jag blev så besviken.
Jag kommer aldrig att förstå handlandet jag kommer aldrig att acceptera nonchalansen... men jag måste lära mig leva med att alla är vi människor och alla gör vi misstag...men när det sårar så djupt sitter taggen länge kvar... Den biter sig fast och släpper inte utan vidare.. Om du bara visste det år som följt vilken smärta du åsamkat... om du förstod att det sitter kvar... Vi är fortfarande mitt i det och lever i det även om du lämnat det bakom dig.

Jag älskar dig för du är den enda jag har som kan vara det du är för mig. Men jag glömmer aldrig och förstår aldrig.. men jag förlåter...jag skulle aldrig orka annars.