Jag funderar ibland på om du fortfarande finns.....eller om det är ett töcken av minnesbilder som jag har kvar...
Jag funderar ibland om allt bara är barnsligt... och mest värt att igorera....
Jag är väl inte van att bli ignorerad och känslan gör mig galen..... att ta åt mig och ägna min tid åt vad andra människor tycker och tänker om mig tar upp alldeles för mycket utav min energi....till vems nytta??
Ja inte är det till min....

Varför ska man ibland måsta backa när man inte gjor något fel?
Varför ska man hamna emellan när man inte vill vara i närheten?
Varför är det alltid jag som måste anpassa mig???

Nu har jag funderat klart...

Puss